Flygsökning på en befintlig webbplats: tre vägar, en ägare

Webbplatsen finns redan. Den har en domän, en logotyp, sex års blogginlägg om Kanarieresor eller rundresor i Georgien och ett kontaktformulär som skickar allt till någons WhatsApp. Nu vill ägaren ha en sökruta på startsidan som visar riktiga priser. Frågan är hur man ska lägga till flygsökning på en befintlig webbplats utan att bygga om den, och svaret betyder mer än det ser ut att göra. De tre vägarna skiljer sig nämligen inte bara i arbetsinsats. De skiljer sig i vem som till slut sitter på kunden, bokningsdatan och sökrankingen.
De tre vägarna sida vid sida
En iframe-widget, en direkt API-integration och en white-label-storefront är de realistiska alternativen. Tabellen nedan jämför dem utifrån vad du faktiskt äger i slutändan, vilket är den kolumn som hoppas över på de flesta leverantörssidor.
| Iframe-widget | API i dina egna sidor | White-label-storefront | |
|---|---|---|---|
| Vad du bygger | Ett HTML-snutt | Sökformulär, resultat, passagerarformulär, betalning och biljettskärmar | Ingenting; du konfigurerar den |
| Utseende | Det leverantören tillåter inuti en ruta | Helt ditt eget | Tema, färger, typsnitt och logotyp från adminpanelen |
| Vem som har kundposten | Oftast widgetleverantören | Du | Din egen tenant, med dina kunder och bokningar i din admin |
| Vem som löser en misslyckad biljettering | Leverantören, när de hinner | Du, och leverantören bakom API:et | Plattformen, medan din personal ser bokningen |
| Vad sökmotorerna ser | Ingenting; priserna lever i ett annat dokument | Det dina sidor renderar | En separat sajt på en subdomän, eller din egen domän när den kopplats |
| Löpande arbete för dig | Nästan inget | En permanent utvecklingspost | Inställningar, påslag och personal |
Ingen kolumn vinner varje rad, och det är den ärliga delen. Widgeten är billigast att börja med och svagast på ägande. API:et är starkast på ägande och dyrast att bära. Storefronten ligger mellan dem, och för de flesta byråer är det den som täpper till glappet. Läs raderna om kundposten och om vad sökmotorerna ser två gånger innan du läser raden om arbetsinsats; den sista är den enda som leverantören gärna pratar om, och den minst viktiga om tre år.
Vem som äger kunden och datan
Ställ en fråga till varje alternativ: när en resenär bokar, vems databas får namnet, passuppgifterna och e-postadressen? Med en inbäddad widget är svaret ofta leverantörens, med ett tunt bekräftelsemejl till dig. Det fungerar tills den dag du vill skicka ett utskick till alla som flög till Alicante i våras och upptäcker att du har en orderlista som inte går att exportera.
Med API:et är datan din genom själva konstruktionen, eftersom du skrev koden som lagrar den. Det gör den också till din att säkra, säkerhetskopiera och förklara för en tillsynsmyndighet. En storefront på plattformen håller bokningar, kunder, påslag och rapporter inne i din egen tenant-admin, med rollbaserade behörigheter för din personal, så frågan slutar vara om du har datan och blir i stället vem i ditt team som får se den.
Vilken väg du än väljer: få exportvillkoren skriftligt före den första bokningen, inte efter den tusende.
SEO-konsekvenserna av varje val
Här är det en vanlig widget tyst kostar mest. Sökmotorer tillskriver innehållet i en inbäddad ram den sida den serveras från, och det är leverantörens, inte din. Din sida får en sökruta och inget mer. Inga prissidor, inga ruttsidor, inget en crawler kan läsa och ranka.
En API-integration kan ge riktiga, indexerbara rutt- och destinationssidor, men bara om dina utvecklare bygger dem, håller dem snabba och bestämmer vilka av de oändliga ruttkombinationerna som över huvud taget förtjänar en sida. De flesta team som går den vägen levererar sökformuläret och kommer aldrig fram till landningssidorna.
En white-label-storefront ger dig en andra sajt i stället för en sektion av den första. I början lever den på en subdomän hos plattformen; senare kan du koppla din egen subdomän, till exempel flyg.dinbyra.se, via ett guidat DNS-steg med automatisk TLS. Håll berättelsen rak i huvudet: den redaktionella sajten bygger förtroendet, storefronten tar bokningen, och en tydlig länk mellan de två gör resten. Räkna inte med att storefronten på egen hand lyfter huvudsajtens ranking.
Ett test innan du bestämmer dig
Sätt dig med den som svarar i er telefon och kör en påhittad bokning genom varje väg. En familj på fem, två mellanlandningar, ett barn med ett annat efternamn i passet och en avbokningsbegäran tre dagar senare. Var landar den begäran? Vem kan se den ursprungliga bokningen? Vem förklarar biljettreglerna för kunden, och på vilket språk?
Den väg som gör det samtalet kort är oftast den rätta för din storlek. En tvåpersonersbyrå i Umeå och en tjugopersonersavdelning i Stockholm svarar olika, och inget av svaren är fel. Det som är fel är att upptäcka svaret medan kunden sitter i kö.
Tre frågor är värda att ställa skriftligt till varje leverantör:
- Kan jag exportera varje bokning och varje kundpost, och i vilket format?
- Vad ser sökmotorerna på min sida, priserna eller bara en ram?
- Vad händer med mina kunder om jag lämnar, och vad ser de den dagen jag gör det?
En leverantör som svarar rakt på alla tre säger dig något om hur de kommande tre åren kommer att gå.
Vad det kostar att välja fel
Det dyra misstaget är inte att välja fel väg. Det är att välja den billigaste av ett skäl som slutar vara sant. En widget som valdes för att den tog en eftermiddag blir ett problem den månad du vill ha en lojalitetslista, ett företagskonto eller en förklaring av biljettreglerna med dina egna ord. Ett API-bygge som valdes för kontrollens skull blir ett problem när den enda utvecklare som förstår det slutar, och varje leverantörsändring landar i ett repo ingen öppnar. En storefront som valdes för snabbhetens skull blir ett problem om ingen bestämde vem som svarar i telefon när en biljett inte utfärdas.
Prissätt det andra året, inte den första veckan.
Så börjar du med en väg och byter till en annan
Inget här är en enkelriktad dörr, förutsatt att du håller ordning på dina egna register.
- Widget först, storefront senare. Använd widgeten för att lära dig om dina besökare över huvud taget söker priser. När de gör det, flytta sökningen till en storefront på en subdomän och peka den gamla rutan dit. Spara en kopia av varje bokningsreferens från widgetperioden.
- Storefront först, API senare. Kör på storefronten tills du kan sätta namn på exakt vad den inte gör. Prata då med plattformen om flyg- och hotell-API:erna. Åtkomst börjar som ett samtal, inte som en självbetjäningsnyckel, så öppna det samtalet tidigt om du misstänker att du kommer att behöva det.
- API först, storefront som reserv. Team som bygger sina egna skärmar behåller ofta en storefront som skyddsnät för de rutter eller tjänster de inte hunnit med ännu.
Innan du väljer, läs hur en plattform tänker kring att bygga kontra köpa en bokningsmotor, och om du lutar åt API:et sparar ramverket för att jämföra rese-API:er dig ett samtal eller två. Vad du än väljer, besluta det som ägare av kunder, inte som ägare av en sökruta.