Autentisering och säkerhet i rese-API:er: där data läcker

En utvecklare hos en av era partnerbyråer testar sin integration en tisdagseftermiddag. Hen ser att endpointen för bokningslistan tar ett agencyId i query-strängen och ändrar det av nyfikenhet från 114 till 115. Svaret innehåller någon annans bokningar: passagerarnamn, PNR:er och det nettopris byrån betalade före sitt påslag. Ingen attackerade något. API:et trodde helt enkelt på vad klienten sa. Den eftermiddagen fångar det mesta av vad autentisering och säkerhet i ett rese-API egentligen handlar om, och förklarar varför ämnet förtjänar mer omsorg än inloggningsskärmen brukar få.
Multi-tenant rese-API:er läcker på ett fåtal förutsägbara sätt. De är värda att ta ett i taget, eftersom vart och ett har ett designsvar som kostar betydligt mindre före lansering än efter.
Tenanten är ingen parameter
Felet i exemplet är inte en kontroll som saknas. Det är en design som frågar anroparen vem den är och sedan litar på svaret. I ett system med en enda tenant är det bara slarvigt. På en plattform där dussintals byråer, underagenter och white-label-sajter delar en databas vilar hela säkerhetsmodellen då på ärligheten hos varje integratör som någonsin får en nyckel.
Regeln som tar bort hela den klassen av buggar: tenanten kommer från credentialet, aldrig från anropet. När en nyckel eller token verifieras avgör servern vilken tenant den tillhör, vilket kontor inom tenanten och vilka roller anroparen har. Därefter körs varje fråga inom det scopet. Ett anrop kan fortfarande bära ett byrå-id av legitima skäl — en konsolidator som skapar en bokning åt en av sina underagenter, till exempel — men servern kontrollerar id:t mot det scope som credentialet redan har fastställt. Den vidgar aldrig scopet för att ett fält bad om det.
I praktiken ligger tre saker på serversidan:
- Scoping i datalagret, inte i varje handler. Ett filter som läggs automatiskt på varje fråga mot tenantägda tabeller gör att en utvecklare som glömmer
where-satsen får ett tomt resultat, inte någon annans data. Kontroller handler för handler fallerar första gången någon lägger till en endpoint i all hast. - Kontroller på objektnivå för varje id i sökvägen.
GET /bookings/98231måste bekräfta att bokning 98231 tillhör anroparens scope. Sekventiella id:n gör detta till det vanligaste hålet i rese-API:er, eftersom bokningsnummer och PNR-referenser är lätta att gissa. - Samma svar för ”inte din” och ”finns inte”. Returnera 404 för en annan tenants bokning. En 403 bekräftar att posten finns, och redan det är information en konkurrent gärna vill ha.
Bakdörrar kräver samma disciplin. De flesta plattformar behöver en operatörsvy som läser över tenants — support, ekonomi, plattformens ägare. Gör den till en separat roll, tilldelad i kod och loggad när den används, inte en frågeflagga som vilken autentiserad anropare som helst kan sätta. Hur en klientintegration bör bete sig kring de här gränserna tar artikeln om API-integration för flygbokning upp från anropssidan.
Leverantörernas credentials når aldrig en webbläsare
En reseplattform håller två sorters hemligheter. Den första är er egen: nycklarna ni ger ut till partners. Den andra hör till er relation med leverantörerna — kontorsinloggningar till GDS, tokens från NDC-aggregatorer, API-nycklar till bedbanker, ofta bundna till ett avtal som nämner ert företag och ert IATA-nummer. För leverantören är varje anrop med dem ett anrop från er.
De credentialen har exakt ett säkert hem: en serverprocess som talar med leverantören för anroparens räkning. De hör inte hemma i en single-page-apps JavaScript-bundle, i en mobilapps binär, i en konfigurationsfil som skickas till webbläsaren ”bara för söksidan” eller i ett felmeddelande som returneras när leverantörsanropet misslyckas. Vart och ett av dem har varit läckan någonstans. Vem som helst kan öppna nätverksfliken, och en appbinär kan packas upp av den som vill.
Följderna är värre än en faktura. En läckt leverantörsnyckel låter en främling söka, och ibland boka, på ert konto — den bränner det look-to-book-förhållande leverantören mäter er på och, i värsta fall, utfärdar mot er kredit. Leverantören kommer inte att skilja den trafiken från er egen. Det vanliga utfallet är ett avstängt konto medan ni bevisar att det inte var ni, vilket för en byrå som mest säljer ett flygbolag eller en bedbank betyder stängd butik under tiden.
Två mindre regler följer. Klienten väljer aldrig vilket leverantörskonto ett anrop går genom; servern väljer det ur tenantens konfiguration. Och leverantörernas felmeddelanden översätts innan de lämnar ert API, eftersom råa leverantörsfel ibland ekar tillbaka anropets headers.
Vad ett läckt nettopris faktiskt kostar
Utvecklare rangordnar gärna läckor efter hur personlig datan är. Inom resedistribution är det kommersiellt farliga fältet ofta priset. Ett nettopris eller en nettorate är siffran leverantören gick med på att ge er på villkor att den inte visas för allmänheten, och skillnaden mot försäljningspriset är er marginal och era underagenters marginal. Tabellen nedan är en grov rangordning. Ni kanske väger raderna annorlunda för ert företag, och den diskussionen är värd att ta med teamet före en incident snarare än under en.
| Vad som läcker | Vem som brukar hitta det | Vad det kostar er |
|---|---|---|
| Nettopris i ett B2C-söksvar (gömt i JSON, inte på skärmen) | Konkurrenter som scrapar, nyfikna kunder | Klagomål på rate parity från leverantören och kunder som frågar varför de betalade det publicerade priset |
| En annan underagents påslag eller nettopris | Underagenter som jämför anteckningar | Prissättningen öppnas upp i hela nätverket; agenten med den bättre affären blir samtalsämnet |
| Leverantörs-credentials i en klientbundle | Vem som helst som tittar | Trafik och bokningar på ert konto, möjlig avstängning under utredningen |
| Uppräkningsbara boknings- eller PNR-id:n | Scrapers, ibland journalister | Exponering av passagerardata, med regulatorisk tyngd långt bortom den kommersiella förlusten |
| Andra byråers kreditgränser och saldon | Partners, konkurrenter | Nätverkets svagaste konton blir måltavlor för att värvas bort |
Den första raden är den team missar, eftersom skärmen ser rätt ut. Sidan visar försäljningspriset; svaret som matade den bär nettot och påslaget som separata fält, eftersom frontenden ”kanske behöver dem”. Forma svaren per målgrupp på servern. En B2C-anropare får ett försäljningspris och inget som låter någon räkna baklänges. Artikeln om att fördela nettopriser till underagenter förklarar varför just den skillnaden är vad en konsolidator säljer.
Rotera credentials utan driftstopp
Varje credential kommer att behöva bytas. En utvecklare slutar på en partnerbyrå, en nyckel dyker upp i ett publikt repository, en leverantör roterar enligt sitt eget schema. Om rotation betyder ”byt och allt går sönder tills partnern deployar om” roterar ingen, och nycklar lever i åratal.
Designa för överlapp från dag ett. Varje partner kan ha två aktiva nycklar samtidigt: de skapar den nya, driftsätter den, ser trafiken flytta över och återkallar först därefter den gamla. För att det ska fungera behöver plattformen några oglamorösa delar:
- En synlig nyckelidentifierare — ett prefix eller id som lagras bredvid hemligheten — så att loggar och supportärenden kan säga vilken nyckel som gjorde ett anrop utan att någon ser själva hemligheten.
- Hemligheter lagrade som hashar, visade en gång när de skapas och aldrig igen. Om ert supportteam kan läsa en partners nyckel kan alla som tar sig in i supportverktygen det också.
- En tidsstämpel för senaste användning per nyckel, så att partnern ser att den gamla har tystnat innan den återkallas.
- Återkallelse som gäller direkt, även i en eventuell cache framför autentiseringen.
Leverantörernas credentials behöver samma överlapp åt andra hållet. Förvara dem i en secrets store eller krypterad konfiguration som den körande tjänsten läser om, inte inbakade i ett bygge, så att bytet blir en konfigurationsändring och inte en deploy. Kortlivade access tokens ovanpå långlivade nycklar hjälper också: läcker en token löper den ut innan de flesta hunnit märka att den var borta.
Det är också vid rotation som loggningen betalar sig. Att registrera vilken nyckel och vilken tenant som gjorde varje anrop — utan att registrera hemligheten eller passagerarens betaldata — är det som gör att ni kan svara på ”var det vi?” på en timme i stället för en vecka.
Innan ni ger en partner en nyckel
En kort lista, eftersom den långa versionen är resten av artikeln:
- Kan något i anropet ändra nyckelns tenant? Det ska det inte.
- Kontrollerar varje endpoint som tar ett id ägarskap, och svarar 404 när kontrollen misslyckas?
- Går något leverantörs-credential, eller något fält som härletts ur ett, att nå från en webbläsare?
- Innehåller något B2C-svar ett nettopris eller påslag, dolda fält inräknade?
- Kan partnern rotera utan att ringa er, och kan ni återkalla utan att ringa dem?
Så hanteras åtkomsten till vårt API
Plattformen bakom den här bloggen erbjuder API:er för flyg och hotell. Varje tenant på den kör redan med en egen adminpanel, egna bokningar och rollbaserade behörigheter för personalen, och leverantörsinnehåll når en tenant via leverantörsgrupper i stället för avtal ett-till-ett. Åtkomst till API:et börjar som ett samtal snarare än en självbetjänad nyckel, delvis av skälen ovan: vi vill hellre veta vem som integrerar, och för vilken marknad, innan ett credential finns. Sidan rese-API:er beskriver vad som finns och hur det samtalet börjar.